Knaskakan

Jag och hunden är på väg tillbaka från en lång, trevlig och något kylig promenad. Vi närmar oss vår fina boning och ser att hela grannfamiljen med mor och far och tre små kottar (varav bara två gående, tack och lov) är ute. Hunden tycker det hela är väldigt intressant och vill gärna hälsa, jag drar dock med honom vidare och det är då det hela inträffar. Kottarna börjar springa och gapa, i en allt annat än normal samtalston, "VI SKA KÖ BRÄÄÄÄDER". Hunden börjar givetvis skälla för allt gap och spring och jag ser i ögonvrån föräldrarna och inser att jag kanske borde svara något på detta intelligenta uttalande. Jag säger mycket engagerat "Jahaaa. Vad roligt". Kotten fortsätter gapa om bräääder, hunden fortsätter skälla och jag fortsätter våndas. Sedan kommer dödsstöten. "VARFÖR PRAAAATAR DU INTE?!"
Allvarligt talat. En tvååring...
"Kom gubben så går vi hem"