Knaskakan

Lillen (aka Den lille fan eller Kotten beroende på humör) har nyligen gått och blivit ett helt år gammal. Tänkte fira det hela genom att bjuda på en favorit i repris.


Vi har precis börjat roa oss med att cykla och det går riktigt smärtfritt faktiskt. Har inte hamnat i diket eller slagit näsan i asfalten - än. På tal om otäcka saker... Vi stötte på ett litet yngel på vår morgontur nyligen. Ynglet stannar till i närheten av där jag står och väntar på att djuret ska sniffa färdigt på nån hög. Jag undviker ögonkontakt så interagerandet med nämnda yngel skall hållas till ett föredömligt minimum. Jag hör ändå att ynglet säger något och tvingar mig till att glatt svara. Ynglet frågar om jag ska gå över stora landsvägen. Nej, det ska jag inte. Men någonstans i periferin hör jag mig själv erbjuda mig att följa ynglet över vägen ändå. Ynglet babblar på om att det är en sån hiskelig omväg att gå andra vägen och när vi kommer över tillägger han/hon (det var inte så tydligt, okej): Tack så mycket och ha en fortsatt trevlig dag! 

Idag vill jag hissa väluppfostrade barn och dissa mig själv som alltid tror det värsta om dom =P